Mer om principen respekt
Som anställd i staten ska du sträva efter att utöva din tjänst med respekt för den enskilda människan och uppfylla kraven på ickediskriminering och hänsyn till den personliga integriteten. Jämlikhet, jämställdhet, medmänsklighet och integritet är nyckelord för att uppfylla dessa krav.
Mål för all samhällelig verksamhet
Principen om respekt för alla människors lika värde och den enskildes frihet och värdighet är en del av det som kallas målsättningsstadgandet i regeringsformen. Även i EU-fördraget och EU:s rättighetsstadga finns liknande formuleringar. Detaljregler om hur det ska gå till att nå den här principens mål finns till exempel i diskrimineringslagen.
Som statsanställd behöver du kunna identifiera och motverka situationer där diskriminering kan uppkomma
Ickediskriminering
Diskriminering innebär att en person blir sämre behandlad än någon annan på osakliga grunder. Målet om respekt syftar till att det allmänna ska motverka att någon diskrimineras i sin kontakt med myndigheterna. Regeringsformen säger att ingen får särbehandlas på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Diskrimineringslagen anger också könsöverskridande identitet eller uttryck som en diskrimineringsgrund.
Diskrimineringslagen omfattar dig som offentligt anställd när du till exempel ger upplysningar, vägledning eller råd till allmänheten. Den gäller även andra kontakter som du har med allmänheten i arbetet. Om du bryter mot det här förbudet kan arbetsgivaren bli skyldig att betala diskrimineringsersättning. Den som blir diskriminerad kan samtidigt bli utsatt för brott, till exempel någon form av hatbrott, hets mot folkgrupp eller sexualbrott.
Som statsanställd behöver du kunna identifiera och motverka situationer där diskriminering kan uppkomma. Myndigheterna behöver också särskilt arbeta för att behandla människor lika och inte särbehandla på felaktiga grunder.
Personlig integritet
Skydd för den personliga integriteten finns bland annat i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Detta uttrycks som att enskilda har rätt till privat- och familjeliv. Skyddet gäller mot det allmänna och innebär att myndigheter inte hur som helst får inkräkta i någons privatliv. Till exempel är det förbjudet för myndigheter att utan samtycke föra register över invånarna baserat på politisk åskådning eller etnicitet. För att ett intrång i någons personliga integritet ska vara tillåtet måste det bedömas nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, till exempel för att upprätthålla lag och ordning.
Det är centralt för skyddet av personliga integriteten att myndigheter och andra organisationer hanterar och behandlar personuppgifter på ett korrekt sätt. Sedan den 25 maj 2018 gäller nya regler, genom EU:s dataskyddsförordning (The General Data Protection Regulation eller GDPR). Grundtanken är att personuppgifter, det vill säga all slags information som kan knytas till en fysisk levande person, bara får samlas in för särskilda berättigade ändamål.
Utgångspunkten är att känsliga personuppgifter inte får behandlas alls. Det kan till exempel handla om uppgifter om etniskt ursprung, religiös övertygelse eller hälsa och sexliv. Känsliga uppgifter får bara behandlas under vissa förutsättningar, till exempel om en person har förlorat medvetandet och personuppgifterna måste behandlas för att kontrollera blodgrupp och sjukdomshistoria. Sådana integritetskänsliga uppgifter skyddas ofta av sekretess som ibland också gäller mellan myndigheter