Bisysslor i offentlig förvaltning – en förtroendefråga

Bisysslor i offentlig förvaltning – en förtroendefråga

Den offentliga förvaltningen är en grundsten i det svenska demokratiska systemet. Det är därför av största vikt att förvaltningen har medborgarnas fulla förtroende. Förbudet för de offentliganställda att ha förtroendeskadliga bisysslor bidrar till att upprätthålla detta förtroende. En ny studie från Statskontoret visar hur myndigheter, kommuner och regioner hanterar sina anställdas bisysslor och ger förslag på hur arbetet med de offentliganställdas bisysslor kan stärkas.

Offentliganställda chefer och medarbetare är ofta aktiva i olika sammanhang utanför sin ordinarie anställning. Att anställda på olika sätt deltar i samhällslivet utanför arbetsplatsen är inte något som per definition är negativt. Tvärtom kan de kunskaper och influenser som anställda tillägnar sig utanför arbetet bidra till att utveckla den offentliga förvaltningen. Men engagemanget utanför arbetet måste vägas mot samhällets krav på objektivitet och opartiskhet – bisysslorna får inte vara förtroendeskadliga.

Systematiskt arbete

Frågor kring anställdas bisysslor upptar visserligen inte det dagliga arbetet för HR-ansvariga, myndighetsjurister och chefer på olika nivåer. Men när frågorna väl hamnar på deras bord kan de ofta vara besvärliga att hantera och, om de inte sköts rätt, ha potential att skada myndigheten och i allra värsta fall tilltron till den offentliga förvaltningen i vid bemärkelse. Det är därför viktigt att arbeta systematiskt med de offentliganställdas bisysslor.

Vår studie visar att de flesta kommuner, regioner och myndigheter har rutiner för att hantera bisysslor. Arbetsgivarna har riktlinjer, informerar om vilka regler som gäller och dokumenterar sina anställdas bisysslor. Studien visar samtidigt att kommuner och regioner sällan granskar anställdas bisysslor, och myndigheter gör det än mer sällan.

Balans mellan tillit och kontroll

Statskontoret anser att en fungerande hantering av anställdas bisysslor måste bygga på en balans mellan arbetsgivarens tillit till att den anställde korrekt informerar om sina bisysslor och en kontroll som är effektiv, men som inte kränker den anställdes integritet eller är administrativt betungande. Det bästa sättet att förebygga förekomsten av otillåtna bisysslor är att hålla frågan levande inom organisationen. Det görs bland annat genom kontinuerlig information och genom att bisysslorna tas upp vid introduktionsutbildningar, anställningsintervjuer, medarbetarsamtal och så kallade dilemmaövningar. Viktigast av allt är att första linjens chefer får det stöd de behöver för att i sin tur informera och göra rätt bedömningar.

Läs skriften Offentligt anställdas bisysslor. En studie av hanteringen av bisysslor i myndigheter, kommuner och regioner.